अनन्तप्रमातृसंवेद्यम् अपि एकम् एव तत् तस्य रूपं तावति तेषाम् एकाभासरूपत्वात् इति न प्रमात्रन्तरसंवेदनानुमानविघ्नः कश्चित् तच् च तस्य रूपं सत्यम् अर्थक्रियाकारित्वात् तथैव परदृश्यमानां कान्तां दृष्ट्वा तस्यै समीर्ष्यति शिवस्वभावं विश्रान्तिकुम्भं पश्यन् समाविशति समस्तानन्तप्रमातृविश्रान्तं वस्तु पश्यन् पूर्णीभवति नर्तकीप्रेक्षणवत् तस्यैव नीलस्य तद्रूपं प्रमातरि यत् विश्रान्तं तथैव स्वप्रकाशस्य विमर्शस्योदयात् इति पञ्चदशात्मकत्वं पृथिव्याः प्रभृति प्रधानतत्त्वपर्यन्तम्
Transliteration (IAST)
anantapramātṛsaṃvedyam api ekam eva tat tasya rūpaṃ tāvati teṣām ekābhāsarūpatvāt iti na pramātrantarasaṃvedanānumānavighnaḥ kaścit tac ca tasya rūpaṃ satyam arthakriyākāritvāt tathaiva paradṛśyamānāṃ kāntāṃ dṛṣṭvā tasyai samīrṣyati śivasvabhāvaṃ viśrāntikumbhaṃ paśyan samāviśati samastānantapramātṛviśrāntaṃ vastu paśyan pūrṇībhavati nartakīprekṣaṇavat tasyaiva nīlasya tadrūpaṃ pramātari yat viśrāntaṃ tathaiva svaprakāśasya vimarśasyodayāt iti pañcadaśātmakatvaṃ pṛthivyāḥ prabhṛti pradhānatattvaparyantam
Though cognizable by infinite perceivers, that form of it is one alone, since in that measure it is a single appearance for them all; hence there is no obstacle to inferring another perceiver's cognition. And that form of it is real, since it performs effective action — just as, having seen a beloved being gazed at by another, one grows envious toward her; seeing the pitcher of repose whose nature is Śiva, one enters absorption; and seeing the entity reposed in by all infinite perceivers, one becomes full, as in the watching of a dancing-girl. For that very form of the blue, which has come to rest in the perceiver, arises through self-luminous reflective awareness in just that way. Thus there is a fifteenfold character from earth up to the principle of prakṛti.